Inte min dag...

Idag är inte min dag... Inte för att de andra brukar vara det heller, men idag kändes det extra tydligt att gudarna inte hade blickar för mig.

Började dock bra, har inte skrivit på ett tag men under tiden har jag kommit upp i 11-11-10, något som jag är ganska nöjd med. Det börjar ta sig, i min egen lilla njutsamma takt. Det bästa är, tänker jag när jag pressar mig själv, att ingen får se mig.. Många hade velat det, och kunna fnittra åt mina hopplösa försök till armhävningar.. Men det unnar jag ingen, det är som att det blivit min lilla hemlighet, min alldeles egna... Och ungarnas förstås, dom står på knä brevid och kämpar med.

Magen har blivit min kompis igen också... Nu menar jag inte att den har utvecklats till något six-pack eller så.. Utan den har blivit lugn och fin, lever inte rövare för sig själv längre. Kan bero på att faktiskt bara ätit hemlagat den sista tiden, inte för att jag har bestämmt mig för att göra det, det har bara blivit så.

Nu kom hustrun och berättade att 5-åring hade sagt att i tunneln mellan Centralen och Nordstan så "Luktar det som under pappas armar...:" Ibland är barn alldeles för ärliga..

Men skit samma.. Min skitdag började i princip när jag skulle hem från jobbet, slut på bensin, eller nästan allafall.. Och snål-Verner som man är har man bara Jet kort.. Det blev en omväg på nästan 1-mil för att tanka.

Hämtade upp barnen i Majorna där de hälsat på sin moster, ska stänga en av rutorna på bilen, trycker på uppknappen och fönsterhelvetet åker ned... NED? Jaha, tryckte på fel knapp trodde jag.. Trycker på uppknappen, fönstret stannar nere... Förbannat.. Stäng av bilen, försöker igen, inget händer, inget klick eller någonting....

Åker hem och ska måla huset, surgrannen är ute.. Med tummen mitt i handen sätter jag ihop stegen, den ser inte ut som stegar brukar göra.. Grannan sneglar men kniper, ibland önskar jag att dom kunde säga "Men Hej! Behöver du hjälp?" Nejdå, han bara sneglar och fortsätter med sitt.. Efter ett par vändningar på stegen för jag till det.. Klättrar upp i ett linne som är alldeles för litet, är rädd för höjder, kan jämt se migsjälv falla ner och bryta benen.. Står där längst uppe vid taket och ska börjar måla.. Det skvätter från penseln, ner på grannen..

"Helvete" tänker jag när jag sneglar ner och ser hur han plockar undan sina grejjer och försvinner in, fast jag säger inte ursäkta av någon dum anledning, utan fortsätter som inget hade hänt.. Hmm.,..

När väggen är färdig har jag kommit på att jag ska kolla säkringarna.. I våran bil finns en sån liten säkringsklämma som man tar ut de små liven med.. Det första jag gör är att tappa den bakom panelen.. Tjoho, det var det.. Får lämna in den istället och pröjsa ett par tusen.. Inte bra..

Allt detta tillsammans med en rad andra incidentar har gjort mig något trött på tillvaron, fast imorrn siktar jag på 11-11-11 och då blir allt frid och fröjd igen!